Efter teknisk och kemisk utbildning anställdes Herslow inom olika företag i de svenska sockerindustrin. Inom sockerindustrin var Herslow verksam vid olika fabriksenheter 1907-13, varefter han övertog befattningen som disponent i Staffanstorp. Hans omfattande kännedom om näringens praktiska problem, hans organisatoriska egenskaper och hans förhandlingsförmåga förde honom över till Sockerbolagets centrala ledning, där han var Vice VD 1926-30.
År 1930 övergick han till bankverksamhet. Han blev verkställande direktör 1930 vid Skandinaviska bankens kontor i Malmö, för att sedan verka som VD vid huvudkontoret i Stockholm åren 1933–1946. Under sin tid som VD bidrog han verksamt till bankens konsolidering efter Kreugerkrisen.
Sin bankmannagärning avslutadehan 1946, då han avgick som bankens VD och flyttade ner till sin skånska hembygd, där han bosatte sig på Hildelund invid Svedala. Här fick han ägna sig åt sina fritidsintressen samt olika kultur- och naturvårdsuppgifter. Han var en av initiativtagarna till Skånes djurpark, vars styrelse han tillhörde från begynnelsen; han var inspektor vid Malmö högre allmänna läroverk för gossar 1946—53. Vidare var han verksam när det gällde att trygga ekonomin för Akademiska föreningen i Lund samt att insamla medel för bl a inköpet av Lunds stiftsgård i Båstad och restaureringen av »Ales stenar» i Kåseberga.
Åren 1946-1956 var han styrelseordförande vid bankens centralkontor i Malmö och 1944-1946 ordförande i Svenska Bankföreningen. Han tillhörde förgrundsgestalterna inom svenskt näringsliv ända in på 1950-talet.
År 1930 övergick han till bankverksamhet. Han blev verkställande direktör 1930 vid Skandinaviska bankens kontor i Malmö, för att sedan verka som VD vid huvudkontoret i Stockholm åren 1933–1946. Under sin tid som VD bidrog han verksamt till bankens konsolidering efter Kreugerkrisen.
Sin bankmannagärning avslutadehan 1946, då han avgick som bankens VD och flyttade ner till sin skånska hembygd, där han bosatte sig på Hildelund invid Svedala. Här fick han ägna sig åt sina fritidsintressen samt olika kultur- och naturvårdsuppgifter. Han var en av initiativtagarna till Skånes djurpark, vars styrelse han tillhörde från begynnelsen; han var inspektor vid Malmö högre allmänna läroverk för gossar 1946—53. Vidare var han verksam när det gällde att trygga ekonomin för Akademiska föreningen i Lund samt att insamla medel för bl a inköpet av Lunds stiftsgård i Båstad och restaureringen av »Ales stenar» i Kåseberga.
Åren 1946-1956 var han styrelseordförande vid bankens centralkontor i Malmö och 1944-1946 ordförande i Svenska Bankföreningen. Han tillhörde förgrundsgestalterna inom svenskt näringsliv ända in på 1950-talet.
Efter teknisk och kemisk utbildning anställdes Herslow inom olika företag i de svenska sockerindustrin. Inom sockerindustrin var Herslow verksam vid olika fabriksenheter 1907-13, varefter han övertog befattningen som disponent i Staffanstorp. Hans omfattande kännedom om näringens praktiska problem, hans organisatoriska egenskaper och hans förhandlingsförmåga förde honom över till Sockerbolagets centrala ledning, där han var Vice VD 1926-30.
År 1930 övergick han till bankverksamhet. Han blev verkställande direktör 1930 vid Skandinaviska bankens kontor i Malmö, för att sedan verka som VD vid huvudkontoret i Stockholm åren 1933–1946. Under sin tid som VD bidrog han verksamt till bankens konsolidering efter Kreugerkrisen.
Sin bankmannagärning avslutadehan 1946, då han avgick som bankens VD och flyttade ner till sin skånska hembygd, där han bosatte sig på Hildelund invid Svedala. Här fick han ägna sig åt sina fritidsintressen samt olika kultur- och naturvårdsuppgifter. Han var en av initiativtagarna till Skånes djurpark, vars styrelse han tillhörde från begynnelsen; han var inspektor vid Malmö högre allmänna läroverk för gossar 1946—53. Vidare var han verksam när det gällde att trygga ekonomin för Akademiska föreningen i Lund samt att insamla medel för bl a inköpet av Lunds stiftsgård i Båstad och restaureringen av »Ales stenar» i Kåseberga.
Åren 1946-1956 var han styrelseordförande vid bankens centralkontor i Malmö och 1944-1946 ordförande i Svenska Bankföreningen. Han tillhörde förgrundsgestalterna inom svenskt näringsliv ända in på 1950-talet.
År 1930 övergick han till bankverksamhet. Han blev verkställande direktör 1930 vid Skandinaviska bankens kontor i Malmö, för att sedan verka som VD vid huvudkontoret i Stockholm åren 1933–1946. Under sin tid som VD bidrog han verksamt till bankens konsolidering efter Kreugerkrisen.
Sin bankmannagärning avslutadehan 1946, då han avgick som bankens VD och flyttade ner till sin skånska hembygd, där han bosatte sig på Hildelund invid Svedala. Här fick han ägna sig åt sina fritidsintressen samt olika kultur- och naturvårdsuppgifter. Han var en av initiativtagarna till Skånes djurpark, vars styrelse han tillhörde från begynnelsen; han var inspektor vid Malmö högre allmänna läroverk för gossar 1946—53. Vidare var han verksam när det gällde att trygga ekonomin för Akademiska föreningen i Lund samt att insamla medel för bl a inköpet av Lunds stiftsgård i Båstad och restaureringen av »Ales stenar» i Kåseberga.
Åren 1946-1956 var han styrelseordförande vid bankens centralkontor i Malmö och 1944-1946 ordförande i Svenska Bankföreningen. Han tillhörde förgrundsgestalterna inom svenskt näringsliv ända in på 1950-talet.
Family Members
Sponsored by Ancestry
Advertisement
Explore more
Sponsored by Ancestry
Advertisement
